28 sep. 2022
LångloppscupenMountainbikeXCM World ChampionshipAlpentour Trophy
Kallt höstregn strilar mot rutan när jag summerar en varm, torr sommar. Det blev en häftig säsong med många race, stora upplevelser och mycket känslor. Svensk mästarinna, etapplopp, VM-debut… svårt att fånga allt i ord. För första gången sedan jag började tävla, har jag varit frisk och skadefri en hel säsong och det är jag väldigt tacksam för.
Totaltvåa i Långloppscupen
De första tävlingarna känns avlägsna, liksom all den träning som gjordes under våren. Men jag kommer ihåg känslan när jag gick upp genom Strupen på Billingeracet utan någon motståndare i sällskap, en sådan situation man fantiserat om. Att korsa mållinjen som vinnare av årets första race i Långloppscupen – det var stort för mig.
Det här året har jag kört alla deltävlingar i Långloppscupen. Det har varit lärorikt. Jag har haft lite stolpe ut, exempelvis när jag fastnade i en rot och fick växelhaveri på Engelbrektsturen, så helt nöjd med min cupsäsong är jag inte. Jag slutade totaltvåa, men känner att jag hade kapacitet att vinna cupen. Det krävs dock att allt fungerar fullt ut och att det inte görs några enskilda misstag. Fokus i varje moment.
Alpentour Trophy – 4 dagar stenhård racing i bergen
Hela familjen drog ner till Österrike över midsommar. Jag körde Alpentour Trophy, ett etapplopp på 4 dagar i bergen runt Schladming. Den veckan var på många sätt den häftigaste upplevelsen i år, eftersom hela familjen tyckte det var så roligt. Etapperna var tuffa och mina motståndare meriterade internationella cyklister, så det blev fyra vrålhårda tävlingsdagar som avslutades med ett bergstempo och after bike på en alptopp. Jag slutade trea totalt, men knep andraplatsen i två race. Jag är nöjd med hur jag presterade i den här tuffa miljön, där cyklingen var krävande både upp- och nedför.
Svensk mästarinna på Finnmarksturen
Den tävling som jag höll som viktigast i år var Finnmarksturen/XCM SM. Banan, som både innehåller långa, krävande stigpartier och rejäla klättringar, är en värdig SM-bana. Jag var väl förberedd och hade en tydlig plan för hur jag ville genomföra tävlingen. Under 80 km tight racing kan mycket hända, men jag klarade att köra som tänkt och det är jag stolt över. Tyvärr blev det inte den SM-målgång jag visualiserat, men det var likväl en dröm som uppfylldes den dagen. Jag har jobbat så hårt, så länge för att bli svensk mästarinna.
Familjens ovärderliga support
Vi fick kasta om våra planer lite den här sommaren för att familjen skulle orka med allt resande och tävlande. Det finns inte ord för hur mycket det betyder att Ulf och barnen stöttar min cykelsatsning så som de gör. Utan deras support och många uppoffringar, hade jag inte kunnat träna och tävla som jag gör. Även föräldrar och andra i vår närhet är viktiga – liksom allt pepp från alla hemmavid.
Tre långa race på tre veckor
Augusti blev en intensiv månad som inleddes med Cykelvasan. Jag älskar det racet och det är en stor dröm att vinna i Mora. Även i år blev det en grymt kul tävling som avslutades med en tredjeplats för mig. Jag är mycket besviken på min målgång där jag väntade lite för länge med att vika ut, blev instängd och sen chanslös på vinsten. Men glad för Sandra Salingers skull, hon och jag har båda krigat länge för att ta hem de stora racen. I år fick vi varsitt.
Helgen efter körde jag mitt första gravelrace; UCI Gravel Grit´Grind i Halmstad. Det var långt och sjukt hårt och häftigt att tävla mot utländska världsåkare. Jag vann min ålderskategori och fick en startplats i gravel-VM, men jag kommer inte att åka dit. Det finns varken hoj, tid eller pengar för det. That´s life.
Bockstensturen blev en helvetisk avslutning på Långloppscupen. Regn och lera gjorde de 100 km extra tuffa, men det som fullständigt bröt ner mig var bromskolvar som nöp fast med 20 km kvar. Jag var helt utmattad efter målgång och det tog mig flera veckor att återhämta mig. Det förstår jag nu i efterhand.
XCM World Championship
Förra året var jag i Danmark och testkörde årets VM-bana i Haderslev. Det har varit ett långsiktigt mål att bli uttagen till VM, så jag blev otroligt glad när Förbundskapten Petter Mattsson ringde knappt tre veckor innan VM och frågade om jag ville köra.
Om VM hade jag kunnat skriva en bok... Sammanfattningsvis så var det skithäftigt! Att reka bana samtidigt som andra landslag, att dra på sig landslagets kläder, att gå in i startfållan med världens bästa mountainbikeåkare.
Det var en speciell bana. Hade jag förstått hur extremt avgörande positionen in på första stig blev för slutresultatet, så hade jag kanske kunnat göra annorlunda. Det blev ändå ett grymt race och så mycket tightare och tuffare än svenska långlopp. Jag gick in som 28:a, vilket var lite sämre än jag hoppats på. Men ändå… 13 minuter upp till Pauline Ferrand-Prevot, regerande världsmästarinna i tre discipliner, på nästan fyra timmars tävlingstid, det är okej. Jag lärde mig mycket under min VM-debut och det blev ett väldigt inspirerande avslut på utesäsongen 2022.
Tack, tack, tack till mina samarbetspartners!
Jag vill tacka mina samarbetspartners för ert ovärderliga stöd under året. Att träna och tävla som jag gör är resurskrävande och utan er hade vi inte fått ihop det. Tack till min coach Erik Mattelin för all tid du ger mig och till Karoliina Eveson på Fascia Center Båstad för att du tar hand om min kropp när den behöver extra kärlek.
Vila och sen kör vi!
Mina ben har gjort konstant ont länge nu, så i nästa vecka blir det totalvila från cykling och sen successiv återuppstart av träning. Också blir det E-cykling såklart! Jag har redan smygstartat Zwift-säsongen och ser fram emot en het vinter med Team Swedish Zwifters!
Tack till mina fantastiska samarbetspartners 2022!
Tävlingsresultat 2022
